Midnattsordern - Kapitel 1 - "Nattens Hemlighet" - Del 5 av 5

Gruset knarrade under sulorna när Astrid gick på trottoaren på väg hem igen. Hon borde vara på skolan men hade istället spenderat dagen på något konstigt ställe med ett gäng knäppisar. En likadan knäppis som hon själv. Hon nästan skuttade hem, så glad var hon. Varför förstod hon knappt men det var som att hon hittat en speciell plats som hon verkligen tillhörde. Den värsta delen av henne hade blivit en gåva i det nya sällskapet. Hennes nya liv hade precis börjat.

Väl hemma mötte hon sin mamma som satt och väntade oroligt i köket. Astrid stannade och stod stilla på köksgolvet och visste inte vad hon skulle säga. Men hennes mamma bara klev upp, gick fram till sin dotter och kramade henne. Astrid kramades tillbaka men visste inte riktigt vad det var för slags kram. Var det lättnad? Eller sorg? Hon brydde sig inte. Hon kände sig bra, behörig. Det räckte. Mamman tittade på sitt armbandsur över dotterns nacke.

          ”Du ska ju vara i skolan nu!” upptäckte mamman. De skyndade sig till bilen och åkte iväg.

Astrid sprang in på skolan för att märka att det var lunch, så hon var inte tvungen att skynda sig till någon lektion. Hon stannade framför ingången och spanade ner mot sitt skåp, där Chelsea stod vid sitt eget. Även längre ner i den mintgröna korridoren stod Brydon, killen som Astrid var väldigt förtjust i. Hon stod inte stilla länge utan började röra på påkarna i rask takt. Hon ven snabbt ner för korridoren.

”Där är du ju! Var har du varit, din skolkare?” skrattade Chelsea men glädjen övergick snart till förvåning när vännen bara gick förbi. Astrid gick fram till killen och bjöd ut honom. Så snabbt att hon knappt märkte det själv. Han svarade blygt ja och log. Astrid skuttade fram till vännen som såg överlyckligt mot henne. ”Glad nu?” fnittrade Astrid.

          ”Vad har flugit i dig, då?” frågade Chelsea glatt.

          ”Man kan väl säga att jag har funnit min plats här i världen”, log Astrid tillbaka och skuttade vidare ner i korridoren som bubblade av lycka och förväntning. Vännen tittade förundrat mot flickan men skyndade snart efter hon med.

~Slut på kapitel 1~

CCMC - Familjen Nereid - Gen. 0 - Del 8

Välkommen tillbaka till min egen utmaning Crazy Challenge Mashup Challenge! Den går ut på att man ska ta sig igenom tio generationer med tio barn i varje, som en 100 baby challenge-legacy, där varje generation representerar en färg, som en rainbowacy och arvingen väljs ut baserat på hens gener som i en perfect genetics challenge. Något ofärdiga och otydliga regler finns här.

När vi lämnade familjen Nereid adopterades en unge och nu är vi tillbaka och vi beger oss till Egypten!

 En taxi tog paret till Egypten. Hela vägen. De åkte taxi till Egypten. De konstar ju inget, så.

Inte direkt det lyxigaste hotellet i landet

Rang begav sig till en pyramid.

Inte så långt senare dök den här snyggingen upp.

Men förblindad av bandagen för ögonen, är det inte lätt att gå åt rätt håll.

"Jag vill bara bli älskad!"

Så mumien och Rang hade lite privattid tillsammans.

Du kan åtminstone stanna och kela.

Här ser vi en lokal egyptier som av någon anledning är spritt språngande naken. Ja, det är genant.

Jag ville ta en fin, romantisk bild på paret när Rang gick upp för trappan mot sin käraste men han var tvungen att snubbla precist.

Ni kanske minns att Maira hade en möhippa för två delar sedan? Det gjorde inte jag, tydligen. När jag kom tillbaka till spelet efter det, det vill säga. Men de gifter sig nu, bättre sent än aldrig.

Da da ta da da da ta da. Det där är bröllopsmarschen. Det är svårt att förmedla med bara text...

Aaaw

Det spelar ingen roll hur mycket du ångrar ditt giftemål, nu är du fast mwaha

Oj vad pinsamt, de har samma kläder som dig, fröken utforskare närmast kameran. Är det det egyptiska höstmodet?

Jag vet inte mycket om fysik eller så, men tält kan tydligen sväva av sig själv här

Det var ett skämt, jag kommer säkert att plugga fysik på universitet så småningom mehehehehe

Jag ville se hur det såg ut innanför tältet, och det såg ut så här.

Kan du röra på dig, du skapar en kö.

Hur metal är det inte med underjordiska fjärilar som flyger i ständig svärta?

Nästa dag fick Maira följa med och hjälpa till med gravutforskandet.

"AAH! Jag har pengar i fickan! Bränn ihjäl mig men inte mina pengar!"

Hur kan man inte älska sims?

Tur att den nygifta frugan kunde svalka baken i en bassäng gjord av lava??

En till gogris.

"Blärgh, jag är en mumie- åh vad fint de har dekorerat här! alla mina gamla fina saker"

Jag undrar om den förra mumien vet om att Rang kramar andra mumier.

För jag vill ju inte att den förra mumien ska bli ledsen.

"Jag kom så fort jag kunde! Jag hörde att du var i far- åh, vad fint de har dekorerat här."

Tycker du inte att det är lite pinsamt att du är den ända som inte bär höstkollektionen, Maira?

När resan var över hade ju barnen varit hemma helt själva i tre dagar! Neso höll på att svälta ihjäl för barn kan ju inte laga mat.

Cymo hade tagit över världsherraväldet.

Och kallade på andrar. Huset hade fallit i anarki och det var kaos.

Eller så var det precis som när föräldrarna lämnade huset..

CCMC - Familjen Nereid - Gen. 0 - Del 7

Välkommen tillbaka till min egna utmaning Crazy Challenge Mashup Challenge! Den går ut på att man ska ta sig igenom tio generationer med tio barn i varje, som en 100 baby challenge-legacy, där varje generation representerar en färg, som en rainbowacy och arvingen väljs ut baserat på hens gener som i en perfect genetics challenge. Något ofärdiga och otydliga regler finns här.

När vi lämnade familjen Nereid hade Maira världens möhippa. Om du tror att de ska gifta sig nu så har du fel, för jag glömde bort det.

Det var ett tag sedan jag spelade med familjen Nereid, och när jag kom tillbaka var de utan dörr. Det var ju trevligt. Jag hade installerat om spelet så alla mina sims3pack-filer försvann, sedan hade jag också komprimerat mina package-filer där några av dem försvann i processen. Trevligt trevligt.

De har också en tågräls på väggen. Det var ju också trevligt.

Och så kom en tvåbent lama med ett människoansikte på halsen och gav familjen en hink med glittrande skit.

"Vad jobbar du med då?"

 "Vad tror du?"

 Jag tycker inte om tidningspojken. Varför har han en vattenskoter? Är han ens gammal nog att köra den?

Eftersom en del av den här utmaningen är att skaffa tio barn i varje generation, fast vi redan har en arvinge så adopterades en pojke. Det går snabbare att bli av med dem om de startar i en högre ålder, liksom. Den här stackaren fick namnet Neso. Han är ett vädur som tycker om kryttigt bruna grillade jordnötssmör och bananmackor som spelar fransk musik. Hans egenskaper är fiskare, fotograföga och klumpig.

Neso vill krama sin nya mamma, men det vill inte hon.

Det var just därför jag kallade honom en stackare här ovanför.

Huset byggdes ut, eller snarare upp.

Maira och Rangs sovrum flyttades upp och detta blev den andra våningen. Neso fick fyra sängar helt för sig själv!

Han fick dessutom Nereidifieras med lite gröna kläder.

Och så var det dags för tvillingarna att växa upp.

Poof.

Också Cymo. Dessa bilder är väldigt viktiga.

Cymo har egenskaperna ensamvarg, aldrig naken och, den bästa, hydrofob. Du bor på ett hus på vatten, ditt efternamn är en vattenvarelse. Och du är en hydrofob???!?!

"Min glädje för livet är så här stor" Det är bra att starta tidigt.

Tro det eller ej men Theo är också hydrofob. Men även geni och galen.

Jag är rädd för att denna unge liknar Maira så mycket. Jag tror världen har nog med bara en Maira.

"Älskling kom och hjälp mig med en sak"
"Jag kan inte det är en tjockis i vägen"
Vad som faktiskt hände i mitt spel.

 HUR MAN SÄTTER EN OTREVLIG MAMMA PÅ PLATS: slå dem medvetslös med en kudde.

 HUR MAN STRAFFAR ETT BRÅKIGT BARN: Skräm de till döds.