101 själar - Del 10 - Ovanligheter och försvunna förstånd

Sommaren släppte ner sina första regndroppar och blötte den torra marken som saknat den känslan under sommaren. Lyssa saknade också något. Något hon inte haft sedan hon vaknade upp med en minnesförlust ett tag sedan. Hon saknade förstående för vad som hade hänt innan dess och vad som höll på att hända nu. Hon verkade inte kunna sluta bli med barn efter att hon sätt en man några meter bort.

Men slappardagen hade anlänt och kunde få Lyssa på bättre tankar, hon tänkte leva det livet hon hade och göra det bästa av situationen, men hon ville gärna ha svar på sina tankar.
"Strandparty nere på stranden, ta med alla".

Precis innan Lyssa och familjen skulle bege sig ner på stranden för att fira slappardagen hände något konstigt. Hon kände sig plötsligt yr och såg väggarna snurra runt henne.

Sekunden senare låg hon avsvimmad på golvet.

Blodet kom tillbaka till huvudet och hon öppnade ögonen. Hon var inte på sitt rum längre.

Hon klev långsamt upp medan hon betraktade det märkliga rummet hon hamnat i som hon på något plan kände igen.

I rummet stod en änglalik gestalt. Lyssa hade träffat henne förut, för länge sedan. Gestalten fanns i hennes tidigaste minnen, men hon hade inte trott att de var riktiga.

Hon gick fram till den halvt genomskinliga personen. Kanske kunde Lyssa få svar på sina frågor.

"Vad är det som försiggår?", frågade Lyssa gestalten.

"Vad menar du, specifikt?", svarade Aegeia.

"Varför verkar jag inte kunna sluta klämma fram en massa barn, och varför vet jag ingenting om mitt förflutna, bara allmänt; vad försiggår?"

"Det har jag ju berättat för dig, du skall få ett hundra barn."

"Men varför? Jag kan inte förstå hur du, något spöke i min fantasi, vill att jag ska skaffa ett hundra barn", sa Lyssa irriterat. "Hur skulle det gå till? Varför får jag blackouts när jag kommer nära män?"

"Jag gör det redan, jag har gjort det tio gånger, eller sex gånger tekniskt sett. Det är jag som styr sina tankar och handlingar", sa den änglalika gestalten. "För du verkar inte göra det själv, trots att jag har informerat dig om ditt uppdrag", fortsatte den. Lyssa stod där tyst en stund och försökte smälta det hon just hört. Hade hon ett uppdrag som någon omänsklig varelse gett henne och kunde den verkligen styra henne?

"Men männen då? Är inte det att utnyttja dem?" var det ända Lyssa kunde få fram bland alla hennes frågor.

"De är män! Har de inget emot det är det inte utnyttjan!"

I Lyssas huvud flög tankar runt i kaos men en tanke var större än alla de andra så Lyssa försökte än en gång framföra den. "Varför? Varför ska jag skaffa en sådan kopiös mängd barn?!"

"Se det helt enkelt som ditt mål i livet. Vissa vill uppnå något jobb högt upp i branschen, andra drömmer om att fånga en enhörning, det är ditt livs mål", sa Aegeia.

"Det väljer väl jag själv! Du kan inte tvinga mig att göra något sådant!"

"Ser du, det har jag ju faktiskt. Sex gånger"

"Det är absurt! Jag kan  inte göra det! Hitta något annat offer att leka dina sjuka lekar med!"

"Jag gör det bara för din skull. Det är ytterst essentiellt att du genomför detta", sa Aegeia.

"Men kan du då säga varför jag måste göra det??", sa Lyssa surt. Aegeia suckade och gjorde en paus.

"Vetskapen skulle bara göra dig illa, jag är rädd att jag inte kan berätta", sa Aegeia tillslut. "Du måste bara lita på mig och göra det. Skaffa nittio barn till".

När Lyssa skulle protestera än en gång försvann Aegeia framför henne och Lyssa blev ensam kvar.

Hon blinkade med ögonen och när hon öppnade dem efter att de varit stängda i en millisekund stod hon i sitt sovrum igen. Vad var det som just hänt? Hon var otroligt förvirrad och på grund av att hon hade oändligt många tankar och frågor som surrade i hennes huvud kunde hon inte ta fast någon av dem, så hon var nästan tom på tankar.
Hon hörde sina barn ropa på henne från nedervåningen. Hon kunde inta ha varit utslagen länge. Men nu skulle hon bege sig till stranden och ha kul. Det var hon glad för, hon behövde verkligen något för att få tankarna bort från de konstigheter som just hänt.

På stranden väntade alla Lyssas barn och vänner.

Lyssa tog på sig sina träningskläder som hon tyckte var bra ämnade åt att simma i havet med.

 Och hon tog sig en simtur i det salta vattnet som omringade Bridgeport. Det var konstigt, hon visste inte vilken hav det var eller vad som mer omringade Bridgeport.

Holden hade också riktigt snygga badkläder, med simfenor som inte gjorde mycket nytta på land.

Men han kunde ändå dansa loss med dem på till musiken från stereon som han tagit med.

En stund senare var alla med i dansandet.

Lyssa skrattade med Faith som också var något felklädd. Sådan mor sådan dotter.

"Vattenballongskrig!", ropade Lyssa.

"Kom igen Holden du är i mitt lag! Vi kommer att krossa dem!", ropade Lyssa i rätta tävlingsanda men det skrämde Holden mer än det peppade honom.

Lyssa och Holden tävlade mot Damien och Georgia. "Ni kan inte slå oss", retades Georgia.
"Vi ska krossa er som löss!" ropade Lyssa och Holden skrattade åt fejden som bara utspelat sig oralt än så länge.

Men snart var själva spelet igång och Lyssa kastade en ballong.

Det var en direkt träff på Damien.

Holden undvek smidigt en träff från sin trillingsyster, trots sina klumpiga simfötter.

 Medan spelet pågick grillade Ethan några varmkorvar.

 De små tvillingarna var också glada över att de fått följa med, de lekte glatt i sanden. De brukade inte vara uppe så här sent, och det kände Jamie av. Det var första gången hon kände månljuset mot sin hud. Hon ställde sig upp och gav ifrån sig ett nasalt ylande men ingen la mycket notis om det.

"Faith, ska du inte äta av varmkorvarna Ethan grillade?", frågade Holden sin syster.
"Jag tycker inte om att äta oskyldiga djur", sa Faith som var äcklad mot köttindustrin och föredrog att hålla sig till morötter och pannkakor över döda djur.

Partyt började tynas på gäster och de senare timmarna rullade in. Lyssa såg en bekant man på andra sidan stranden och gick dit.
Ser du Lyssa? Jag hjälper dig med din utmaning, hörde Lyssa en röst säga. Hon tittade sig omkring men det var bara hon och mannen som hette Romeo.

Lyssa hade tydligen ett uppdrag att skaffa hundra barn så hon kunde väl i alla fall få rösten i hennes huvud att tystna. Hon frågade mannen om han var singel.

Det var han tydligen. Lyssa kände att hon hade kontrollen över sig själv men tyckte ändå att hon kände igen känslan att tappa bort sig själv i sitt medvetande. Aegeia kanske tog över hennes tankar delvis, hon var väl lättare att styra nu när hon visste att hon blev det.

Lyssas ben bar henne hem medan hennes barn stannade på stranden en stund till.

Lyssa lät sina tankar bli helt övertagna av Aegeias tankekraft när hon och Romeo var i hennes hus, hon ville inte vara medveten om vad hon gjorde, hon ville bara få det överstökat.

Runt midnatt fick Lyssa tillbaka sitt medvetande och kände sig skamsen över vad hon gjort.
Det är inte synd om mannen, Lyssa, jag kan kontrollera honom med om jag vill. Titta, jag kan få honom att dansa, sa Aegeias röst i Lyssas huvud. Lyssa började nästan skratta, men om det var för att Romeo började dansa eller för att hon blivit hysteriskt knäpp var hon inte säker på.

Kolla in den här då, sa Aegeia som lät något barnslig, som att hon ville skryta om vad hon kunde göra. Lyssa blev dock inte imponerad för hon tyckte allt bara var läskigt och konstigt.

Romeo och Lyssa sa enkelt hej då och han lämnade huset. Lyssa undrade vad som skulle hända sedan men hon förstod att hon nog kunde förvänta sig sug efter viss mat och illamående på morgnar.

Det tog inte lång tid innan hon insett att hon hade rätt.

 Efter allt konstigt som hade hänt fortsatte livet i det lilla huset i utkanten av Bridgeport som vanligt.

Lyssa förstod att hon var gravid så hon spenderade mycket tid med att lära de yngsta deras nödvändigheter så att de hade det klart innan det nya barnet kom.

 Men helt vanligt skulle inte vardagen förbli länge. Jamie kunde bete sig allt annat än vanligt. Hon tyckte om att yla och försöka gräva i golvet.

Ovanligheterna kunde nästan gå över till farliga. Den natten efter att tvillingarna blivit nattade kom något och övervakade dem.

Någon figur kom med någon mannick och analyserade barnen genom de stora och kanske för avslöjande fönstren.

Sedan begav den sig tillbaka till sitt skepp och beamade ombord.

 Och försvann som om den aldrig varit där.

Trädgårdsmattan blev snart täckt av höstens första brandgula löv.

 Lyssa fick lite tid över för att läsa om graviditet, som om hon inte visste allt redan, hon hade ju fött tio barn.

"Jag har så ont i ryggen från att sitta i klassrummet hela dagarna", klagade Georgia.
"Du har i alla fall inte ett ett kilos bowlingklot fast på din mage", svarade Lyssa.

De yngstas födelsedag var också här. Först var Iris.

Hon lämnade dreglandet och krypandet i ett regnbåge av glitter.

 Jamie följde sin systers exempel.

"Visst jag älskar också att träna. Det är typ det bästa som finns. Javisst", mytade Ethan för någon cool kille som han på något sätt lyckats få hem efter skolan som nog ångrade det och ville fly från det knäppa stället.

Åskan härjade över storstaden den natten och skrämde Iris så hon smög ner i hennes mammas säng.

Hon väcktes mitt i natten av att hon tyckte sig höra att Lyssa hade ont och blev förskräckt när hon märkte att hon hade rätt.

Den åskiga höstnatten tog en liten flicka sina första andetag. Hon fick namnet Keighla.

Nere i barnkammaren födde Lyssa en tvilling, en pojke som fick namnet Lars.

"Skulle du bara få barn igen? Jag trodde du höll på att dö".

Men det var så klart inte något helt vanligt med den pojken. Lyssa märkte att han glittrade i rött. När hon tyckte att hon sett allt. Det var dock mycket kvar att se. Okey där går gränsen. Jag har tappat förståndet, tänkte hon.





-----------------------------------------------------------------------------------
Äntligen är jag klar med den här uppdateringen. :T  Jag säger inte att den tog lång tid eller så men jag menade att göra den för länge sen. Den är rörig tycker jag, mycket saker som händer hit och dit; lite möten med Aegeia, lite samtal med henne i huvudet, lite beachparty, lite random prat från random barn osv. haha

Jag var bara tvungen att skriva att utomjordingen "beamade" till sitt skepp för jag nyligen börjat kolla på Star Trek och är såå fast C: Det kommer liksom därifrån.

Jag fick det högsta antalet besökare förra veckan också TACK SÅ MYCKET C: Det var 87 personer som letade sig hit c:

Jag har också modellerat om bloggen, det är lite skavanker här och där som jag fixar när jag får mitt lata arsle till att göra det. Närå, men när jag fixat en ny header; då fixar jag till bloggen lite mer :)

Det var något mer jag ville säga... Just det, jag jobbar på en berättelse, en simsberättelse :) Så den kommer snart upp på bloggen här :D Jag är jättepepp på den och jag hoppas att ni också vill läsa den c:

Jag har sportlov nu och hoppas på att jag kan jobba lite extra på mina simsgrejer som 100bc:en och berättelsen som kommer. Jag hoppas, men jag är lat så vi får se vad som faktiskt händer...